Myten

"Esperanto utvecklas inte."

Sanningen

Den första ordboken innehöll ungefär 800 grundord. Den senaste stora ordboken innehåller 16 780 grundord samt 46 890 uppslagsord. Det har alltså skett en enorm utveckling.

Den här osanningen verkar uppstå ur någon sorts falsk logik som bygger på att språket är gammalmodigt därför att det presenterades 1887. Ingen skulle däremot komma på att anklaga Mercedes-Benz för att ha stått stilla i utvecklingen sedan 1888, eftersom det var då den första provturen företogs.

Det som kanske får någon att tro att esperanto inte utvecklas är att Zamenhof tröttnade på alla förslag om förändringar och förbättringar, inklusive de personer som stred för än det ena eller andra förslaget. År 1905 utkom La Fundamento – Fundamentet. Det kan låta fundamentalistiskt och obevekligt, som om förändring och utveckling inte är önskvärd eller möjlig, men esperanto är inte ett fundamentalistiskt projekt. Det är ett projekt som grundar sig på en stabil bas, ett fundament. "Så här är det", skrev Zamenhof. "Den som tycker det här är ok får använda esperanto och kalla det för 'esperanto'. Ni andra får göra vad ni vill, men kalla det inte för 'esperanto'." Ungefär så säger La Fundamento. Analogin med bilar är att vem som helst kan göra ett fordon som inte alls ser ut som en bil, men då kallar man det inte heller för en bil.

En bil har vissa grundläggande funktioner; fyra hjul, en platta med sittplatser, en ratt, växlar, lysen framtill, nån sorts väderskydd runt och ovanför, en tuta om något är i vägen. Vi kan titta på en bil från 1888 och känna igen att det är en bil, därför att den följer en grundprincip. Vi kan lära oss att "köra bil" därför att alla moderna bilar använder samma grundprincip. På samma sätt går det att känna igen esperanto från 1887, fastän ordförrådet då var begränsat till 800 ord, någon litteratur inte hade skrivits och en massa människor ännu inte hade använt det, formulerat och uttryckt sig på språket. Men principerna består. Substantiven slutar fortfarande på 'o', adjektiven på 'a', verben på 'i' och så vidare.

Esperanto har 16 grundregler och regel nummer 15 handlar om hur nya ord ska läggas till. Från de första 800 orden i Zamenhofs lilla häfte, till den senaste versionen av Plena Ilustrita Vortaro (PIV) med 16,780 grundord ligger 125 år av behov av att uttrycka sig av de miljontals människor som lärt sig och använt språket. Behovet styr utvecklingen, men principerna består. Om man dessutom minns att esperanto är agglutinerande och att man med 40 affix skapar variationer av grundbetydelsen inser man att ordförrådet är enormt. Det är ytterst sällan samtliga affix är användbara för ett och samma grundord, men även om man räknar med att 10 affix används i genomsnitt, så består esperantos ordförråd idag av kanske 600 000 ord eller mer.