Om man frågar en esperantist om vad esperanto är, så får man väldigt olika svar. Det beror på att det finns olika svar och att alla som använder esperanto inte gör det av samma orsak.

Esperanto är ett språk

I grund och botten är det ett språk med sin egen unika struktur och sitt eget ordförråd. Precis som vilket annat levande språk som helst omvandlas och utvecklas det, även om grunden ligger fast sedan La Fundamento publicerades 1905.

Esperanto är en idé

För att förstå varför esperanto skapades måste man förstå människors önskan om internationella kontakter och den politiska situationen i Europa under senare hälften av 1800-talet. Vi kan ju tycka att vi är väldigt internationella idag, men människan har sökt sig mot nya horisonter under hela sin existens. Vi har bara teknik idag som gör det lättare och snabbare.

Övertygelsen hos Zamenhof att människor behöver en neutral mötesplats, inte bara rent fysiskt i rummet utan också intellektuellt, genomsyrar fortfarande esperantorörelsen på många sätt. "Homaranismo" är en ideologisk strömning som bygger på den idén och drar den till sina yttersta konsekvenser, men huvudfåran bland esperantisterna nöjer sig oftast med att ha hittat ett verktyg som ger möjlighet till kontakter med andra kulturer och människor på ett mycket mer personligt plan än turistresor och filmer någonsin kan göra.

Esperanto är en livsstil

Esperantovärlden har alla ingredienser som krävs för att skapa en nation. Det finns ett språk, användare av språket och en rik och omfattande esperantokultur, och för den som så önskar går det att göra detta till en livsstil. Åtskilliga familjer använder esperanto hemma, därför att föräldrarna möttes genom det. I familjer med föräldrar från olika språkgrupper blir det naturligt att använda esperanto. Det finns hundratals "denaskuloj" ('från födseln-personer') som har esperanto som ett av sina språk vid sidan av ett eller flera nationalspråk.